Tjock-Steffe och Uppsalamaffian – från småstad till rikstäckande rubriker
Uppsala. För många en studentstad med cyklar, nationer och akademisk tradition. För mig – en plats där allt började. Och nej, jag pratar inte om skolböcker och föreläsningar. Jag pratar om gatorna. Om nätverk som byggdes i skuggan, långt ifrån universitetskvarteren.
Vi var unga, hungriga och orädda. Det började smått – affärer som kunde gömmas i fickor, pengar som bytte händer på parkeringar. Men snabbt växte det. Vi lärde oss vem man kunde lita på och vem som bara var där för att ta sin del och försvinna. I den världen är lojalitet inte ett ord – det är en valuta.
Med tiden började vi kallas för Uppsalamaffian. Media älskade det. För dem var det en etikett som sålde tidningar. För oss var det vardag. Vi såg möjligheter och tog dem – oavsett om det var inom affärer, nöjesliv eller annat som polisen inte gärna skickar pressmeddelanden om.
Det fanns en kod. En oskriven regelbok. Bryt den – och du var ute. Följ den – och du kunde vara säker på att någon täckte din rygg när det brände till. Men det var också en värld där ett felsteg kunde vara det sista du gjorde.
Jag kan le åt vissa minnen. Andra håller jag fortfarande för mig själv, av respekt för dem som var med. Men en sak är säker – Uppsalamaffian formade mig. Inte bara som person, utan som affärsman, förhandlare och överlevare.
Vill du veta hur det såg ut inifrån? Vilka som drog i trådarna, hur vi tog oss in i kretsar som ingen trodde vi skulle nå, och hur vi tog oss ur när trycket blev för hårt? Du hittar hela berättelsen i boken Tjock-Steffe.
För den som vill läsa medias version finns till exempel Aftonbladets arkiv om Uppsalamaffian kvar. Men tro mig – de skrev bara den del som gick att trycka. Resten? Den får du från mig.
